Ryggont, en kärleksfull vän och naturens läkande kraft

28 nov 2022

Ja, så hände det som inte fick hända. Plötsligt gör ryggen så ont att jag knappt kan röra mig. En liten felrörelse eller -steg så kommer det bli ryggskott, jag vet för det har hänt förr. Den här gången hade jag tur som samtidigt har en vän på besök som både är stark, vildmarksvan och omhändertagande. Hon har burit ved, vatten och mycket annat som behöver bäras till lägret och jag har kunnat vila, röra mig långsamt och allt praktiskt har blivit gjort ändå. Om några dagar åker hon dock och jag blir själv här på berget igen…

Soluppgång på Uvberget

Vaknade imorse med den där oron som jag märker kommer när jag hamnar i en ny, till synes omöjlig, situation här ute som jag inte har någon erfarenhet av tidigare. Så kom frågan upp; hur gjorde man när man fick ryggskott eller annan kroppsutmaning när man för länge sedan levde ute i naturen hela tiden? Hur gör de som gör det nu? Det är som om de frågorna alltid gör mig lugn då det enda logiska med dem är att det finns svar som funkar… annars skulle varken du eller jag vara här nu. Lösningarna på den här typen av utmaningar i den moderna världen har vi bara haft tillgängliga en kort tid av hela vår mänskliga historia. Jag får därför genom dessa frågor ofta kontakt med minnen i mina celler och det är allt jag behöver för känna tillit och lugn igen. Det finns ett svar och jag behöver bara hitta det. Så börjar ett inre och fysiskt utforskande.

Jag tog en lång promenad. Kontaktade skogen och marken och började spontant djupandas in jordkraften genom kroppen. Så vandrade jag runt en lång stund, flera timmar tror jag. Det var som om jag hamnade i någon slags trans där alla andra upplevelser än naturens pulser genom mig, skogen, berget, växterna, djuren och sjön försvann. Upplevelsen var fysisk, stark, närvarande verklig och som ett oändligt flöde av allt som naturen själv är… och jag var där mitt i det. Jag kände på riktigt att jag är en del av alla dessa ständigt pågående kraft flöden.

Successivt slappnade kroppen av, ryggraden hittade tillbaka i sitt rätta läge och de nervtrådar som suttit i kläm var plötsligt fria igen. Nu har jag ingen smärta kvar. Är fortfarande trött i de muskler som i en veckas tid försökt kompensera för kotor som varit ur balans men jag rör mig obehindrat och kroppen känns djupt (öd)mjuk. Hela mitt väsen vibrerar kärlek och tacksamhet.

På något sätt, utan att jag från början riktigt förstått på vilket, vet jag helt säkert att det är för precis det här jag vill återknyta till den ursprungliga relationen till naturen. Att väcka dessa sovande minnen i mitt väsen är varför jag önskar uppleva alla årstider, rytmer och cykler om naturen själv ger mig lov.