Ruskväder och elden inombords
29 aug 2022
Första natten i Tipin med riktigt busväder. Det regnar så det inte bara smattrar utan smäller högt mot kanvasen. Utanför går det vågor med skummade vita gäss på sjön och emellanåt ruskar det till ordentligt i tältduken i kastvindarna. Båda mina sovsäckar är fuktiga då det regnat sen igår och luftfuktigheten såhär nära vattnet är hög i tempereraturskiftena över dygnet. Det är inte jätte kallt men vind och väta är en kombination som leder bort värme och känslan är mer än kylig. Kaminen jag köpte kom med fel delar och jag väntar fortfarande på komplettering. Ingen eld, massor av fukt, vind och natttemperaturen sjunker.
Ändå ligger jag här och njuter djupt och mycket. Mest av allt av att känna mig stark och kapabel på nåt fundamentalt sätt. Jag klarar av att hålla om mig själv och behålla värmen trotts omständigheterna. Varje gång jag upplever just det här är känslan så påtaglig att jag växer som människa. Minns hur rädd och otrygg jag var de första ruskväders nätterna ute. Jag tror att det är kontakten med den inre elden det handlar om. Det blir i alla fall tydligt att det inte är luften, regnet, tältduken, de fuktiga sovsäckarna eller ens stearinljusen som ger den avgörande värmen. Nej, det är min egen kropp och min egen inre eld. Det är jag som är elden här och nu… och med hjälp av lite ullkläder, renfällen under mig och de fuktiga sovsäckarna kan jag själv försörja mig med just värme och hålla mig varm genom en och kanske flera nätter med busväder. Det är nåt djupt kraftfullt, nästan magiskt med den upplevelsen. Jag faller liksom på plats inne i min egen kropp som en lite mer ursprungligt hel människa. Känslan är stor när jag så vilar in i natten trygg och varm.
Ser fram emot många ruskväders dygn under året. Tider då jag successivt kommer djupare i kontakt med elementen i mig själv och erfar det oändligt kraftfulla och magiska med att vara människa… på riktigt. Att mer och mer kunna känna hur lite jag egentligen är beroende av all komfort vi byggt runt omkring oss. Inte för att nödvändigtvis välja bort den men för just det; att kunna göra ett verkligt val... i ordets rätta bemärkelse.
