En ny fas, ett nytt steg

13 juli 2022

Längtan till de ursprungliga rytmerna och kommunikationerna om hur att vara människa. Längtan att leva i och som naturen bara för att minnas. Längtan efter det som i essensen är verkligt öppnar åter en ny fas, ett nytt steg i mitt liv.

I två år bodde jag i en husvagn. Genom närheten och det stegvisa närmandet till skog, jord och mossa fick jag läka när kroppen inte orkade mer. Den bad mig att få vara sitt sanna jag; naturen… och inte längre en isolerad enhet som skulle bära sig själv. Jag behövde återknyta i den intimaste relationen med henne för att återfå balansen. Det skedde och kroppen läkte.

På ett nytt sätt kändes sedan ännu ett steg. Jag sålde min husvagnen och köpte en tipi. Jag vill erfara alla rytmer, cykler och skiften från marken. Lyssna, minnas, låta vilka vi ursprungligen är inifrån och ut, i samklang med och som naturen, berätta sig i mitt dagliga liv.

Ett helt solvarv önskar jag därför att göra just det; låta själen lyssna och kroppen känna. Leva på jorden ute i vädret, utforska värmen och kylan, hantera fukt och nedbrytning, samarbeta med elden, skapa en vardags relation till de vilda djuren. Ge plats för det urmänskliga att fortsätta väckas till liv i mina celler genom elementens perfekta samskapande i livet och döden.

Men kan man göra så? Har min kropp, djupt präglad av en värld långt ifrån naturens principer, kapacitet att falla in i det den glömt? Klarar jag ens av det på ett praktiskt plan? Jag vet inte…

Jag ber därför ödmjukt jorden, vattnet, luften och elden; guida mig i kroppen och själen. Ge mig tillbaka tillgången till naturkrafterna och ännu mer av den levande magin. Låt mig minnas mig själv som naturen. Den enda verkliga förutsättningen att fritt leva, skapa och älska i den galnaste tiden någonsin.

Jag ber, naturen guida mig!