De största utmaningarna i livet i skogen och att skala av den digitalt styrda världen…
Jag får ofta frågan om det inte är svårt att klara vintern med kylan och snön när jag lever utomhus året runt. Det enkla svaret är nej. Vintern är för mig den allra mest avslappnande och okomplicerade årstiden. Det är då det är torrast och mest stilla. Därför lättast att hålla sig varm och ta hand om mig själv och mina saker. Det som är mest utmanande är fukten runt nollstrecket. Den som avleder värme och sätter igång alla naturens möglingsprocesser. De hårda vindarna under hösten och våren är en annan. De som får träden att knaka och mig att bli rädd att något av dem skall falla över mitt enkla hem. En annan stressande utmaning är jag i just nu. Nämligen alla myggen och myrorna såhär i början på sommaren… innan jag hittat en avslappnad relation till och funnit ut hur jag lever sida vid sida med dem. Det är svårt att vila i deras sällskap men också lite spännande att finna vägar att rytmiskt leva tillsammans och dela skogen med varandra.
Men när det är sagt kan jag bara konstatera att det mest utmanande av allt är ”den andra världen”. Den är långt svårare och mer stressande än något annat med ett liv i naturen och utomhuset. Eller kanske mer korrekt; glappet mellan den tidlösa, organiska verkligheten jag lever i i skogen och den tidsbundna, mer och mer digitalt bestämda världen jag behöver relatera till i mitt jobb och i möten med familj och vänner. Inget av det andra jag nämner ovan kommer ens i närheten av det i grad av utmaning.
I mer än ett års tid har jag till exempel bott särbo med min dator. Har hyrt ett litet rum i civilisationen dit jag åkt för att jobba om dagarna. Det kan låta enkelt och självklart att åka till jobbet varje dag. Vilket jag också tänkte när jag arrangerade det så. Men nej, det har inte varit enkelt. Att behöva skifta mellan dessa världar med olika ”språk”, tidssfärer, rytmer och energier är lite mer än att bara åka till jobbet. Det är som att röra sig mellan dimensioner av verklighet som är så olika att det krävs mer än en kort bilresa för att ställa om.
Mer och mer har jag känt att detta inte funkar så nu har jag sagt upp rummet och bestämt att jag skall sköta min digitala del av mitt arbete i högre grad över mobilen från skogen. Jag hyr istället delar av ett förråd och två garderober av en vän. Så datorn blir använd mindre, nödvändiga kultur anpassade kläder och saker är inte många och får plats i ett litet garderobs space. Vackra, värdefulla och viktiga ting som inte används i min nuvarande vardag är inte fler än att de får plats på några hyllor i ett förråd.
Jag kunde aldrig ana hur djupt avslappnande och magiskt det här pyttelilla, nästa osynliga steget skulle kännas. Men i kroppen och själen är det tydligt att jag med det tar ännu ett litet steg mot ett friare liv i en mer vilsam vardag med färre skiften mellan världar/livsstilar.
Vägen till ett liv helt fri från allt det jag inte längre vill vara en del av i den andra världen är dock fortfarande lång. Inte heller något jag i sin fullbordan kan klara av själv. Ödmjukheten och respekten inför orden oberoende och självförsörjning är djup efter snart två år på aktiv resa åt det hållet. Och kärleken till ordet tillsammans gnistrar djupare och djupare i mitt hjärta. Så efter att nu ha skalat av ännu ett tunt… nästan osynligt lager till av medberoende på systemet är det tydligt att nästa steg för att kunna fortsätta att skala är ett genuint tillsammans. Något jag ser mycket, mycket fram emot… när och om det nu kommer.
Men nu skall jag i alla fall njuta det jag lyckats uppnå hittills; mer tid i skogen. Och genom det ge mig möjlighet att slappna av ännu lite djupare in i den ursprungliga upplevelsen av mig själv som och i naturen.
Soundtrack till det nya steget: Eddie Vedder Society från filmen “Into the Wild”
