Brading Sweetgrass och att vara en sann rebell

23 april 2022

För varje galen sak som händer i världen just nu blir jag mer och mer övertygad om att det kraftfullaste och mest rebelliska vi kan göra är att innerligt ta hand om oss själva och varandra. Som mänsklighet är vi dock på en plats där teknologin i hög grad tillåts överskugga den djupaste förutsättningen för just det; sanningen att vi är en del av naturen eller till och med ÄR naturen. Hur skall vi kunna hålla kvar den självklara upplevelsen och tillgången till naturlig läkning, levande intuition, resiliens, verklig hållbarhet och de ursprungliga instruktionerna för hur att vara människa på riktigt när vi på daglig basis svarar an på och lever utifrån helt andra koder och frekvenser givna av artificiella signaler?

Jag fortsätter därför min resa in i en djupare mer intim relation med mig själv som just naturen. Känner att det finns så många luckor i den fulla insikten/erfarenheten av det och jag börjar sakta förstå hur jag fyller i dem en efter en med små varsamma steg. Känslan just nu, när allt börjar spira i vårkraft, är att kroppen längtar efter att ta in näring, pulser, energier och ljus från det som går att äta i det vilda. Men shit, det är en stor sak att fullt ut förverkliga.

Jag har som ett tanke experiment försökt förstå vad som skulle krävas för att helt leva på vild mat året om. En sak som blir tydlig när jag utforskar och läser är att det skulle ta många år att ta den den omställningen hela vägen. Inte minst för att man behöver känna platsen/området man befinner sig på/rör sig i genom alla cyklerna under flera år för att få ett verkligt grepp om var och när man kan äta vad. Alternativt vara mycket duktig på vilda ätliga växter och deras olika växtstadier, platser och vad på växten man kan äta. Har man inget av dessa krävs bra vägledning av någon som är det eller att man läser massor själv och är noga med identifiering vid varje nytt möte med en ny art. Vi har ju många giftiga/medicinalpotenta växter i vår natur som kan göra stor skada på kroppen och/eller leda till döden om man inte förstår att använda dem rätt.

Kirskål

Hur ser steget efter dessa insikter ut då? Känslan är att det för mig handlar om att skapa verkliga relationer till varje art… mest av allt för att det är så jag funkar. Jag behöver en tydlighet i ett kärleksfullt och ömsesidigt möte för att det skall uppstå en självgående, levande rörelse mellan min kropp och den växten/arten jag utforskar relationen med. Då det handlar om att i nån mån lägga om fokus för kost och diet är detta vad jag behöver för att över huvud taget komma ihåg att nässlor, kirskål, björkskott, kaveldunsrötter, tuschlav och mycket annat ens existerar som något att livnära sig på.

Jag kommer ta en i taget i takt med att vi presenterar oss för varandra nu under våren, sommaren och hösten. Låta processen vara en nogrann och långvarig bön att få leva som en naturlig människa på riktigt. Min intention är att vildmaten utgör basen… också fyller jag på med köpt odlad mat så att jag blir mätt. Nu i början kommer det typ bli olika grytor och soppor med nässlor i och kirskåls sallad till tills jag hittat och skapat en verklig relation med fler växter än just nässlor och kirskål. Jo, jag kan fler men känner inte platsen jag är på så väl och har inte tillbringat den tid jag behöver med så många andra levande växt-själar än.

Nässla

Läser/lyssnar på en fantastisk bok som handlar om just relationen mellan oss och växterna i ett ursprungligt perspektiv. Boken heter “Braiding Sweetgrass” och är skriven av Robin Wall Kimmerer. Jag rekommenderar den varmt om du vill fördjupa din relation till naturen, växterna och jorden på ett mjukt, vackert och verkligt sätt. Den bär fram ursprunglig visdom, vetenskap och växternas egen undervisning i en magisk mix; djupt näringsfull poesi för både kropp och själ.