Tillsammans, ensam och att sova på marken

15 jan 2024

Det har varit en magisk jul ända in i början på det nya året. Jag har njutit med familj och vänner oändligt. Det är något med tiden, otryggheten, förändringarna och den intensiva rörelsen i atmosfären. Tillsammans är ett vackert ord som blir så viktigt i oroliga tider och jag känner det djupt in i benmärgen. Vi behöver varandra… kanske nu mer än på mycket, mycket länge.

Kom hem till skogen och Ugglemossa förra veckan och trots ovan kan jag inte beskriva lyckan, avslappningen och närvaron jag känner när jag kommer hem till “ensamheten" med naturen. Djupt in i tidlösheten med den mjuka rörelsen som organsikt håller allt i levande mystik med döden. Att värma mig när jag fryser, sova när jag är trött, äta när jag är hungrig, hugga ved när det behövs och allt annat som likt en våg av verklighet rör sig genom vardagen, förför mig och gör mig till en del.

Men det mest magiska för mig är ändå att sova på marken. Påtagligt omsluten och genomborrad av jordenergi med lungorna fyllda av kall, vild, vinterluft. Det är bortom magi och om det bara var en enda sak jag kunde säga eller ge vidare till världen skulle det vara just det. Sov ute på marken på något naturmaterial så att jordenergin kan fylla dig med kraft. Jag är säker på att om vi alla gjorde det året om nån gång i veckan eller mer skulle vi hitta nya vägar genom det vi är i av turbulens och otrygghet. En slags ofrånkomlig inre trygghet ur den växande erfarenheten att vi är en del av den oändligt kraftfulla naturen skulle successivt fylla oss... å det bara så där medans vi sover.

Prova gärna nån gång innan vintern är slut… det ger även en känsla av existentiellt självförtroende att erfara hur den egna kroppen, välisolerad med en bra sovsäck och naturliga liggunderlag, fortsätter att hålla dig varm även när elden slocknat och det är många minusgrader en hel natt.

Jag vet i alla fall inget coolare sätt att växa in i/återta djupt naturlig/ursprunglig mäniskosamhet och kraft än just det.