Resan ner på marken in i jorden fortsätter...

Stensöta rötter smakar lite lakrits eller fänkål. Jag gillar dem som krydda i en gryta men kanske ännu mer som te.

8 maj 2022

Den här helgen blev speciell. Elen gick i vagnen... vildmarkslivet flyttade in i min lilla koja och jag fick tänka nya lösningar för rinnande vatten, värme, matlagning, mobil och dator. Allt löste sig såklart bra efter några kreativa rundor. Med den träning jag nu har att sova ute alla årstider var det heller inget problem att det inte var varmt på natten.

Känslan av att bli överrumplad var dock stark och jag kunde inte låta bli att tänka mig in i situationen att något händer med vårt samhälle och den grundstruktur vi alla väver våra praktiska liv runt. Alltså en situation där ALLT kollapsar och jag inte kan gå in till grannen och ladda min mobil och dator längre. Sårbarheten med momnopolstyrda elnät och digitaliseringen är obehaglig. Risken för att det skall hända något tycks också öka med varje nytt hot vi ställs inför. Vilket det är krig med digitala attacker, sol-stormar, extrem väder eller annat. Inte något jag längre klarar att bara vifta bort som osannolikt... eller att om det händer löser samhället självt det för mig.

Nej, jag tycker inte om att känna mig maktlös och otrygg i en struktur jag borde vara fri och hållen i. Men hur gör man? Jag tänker mycket på det och så långt jag kommit av ett svar handlar det om allt det jag just nu gör i mitt liv. Som om att formeln egentligen inte är så svår… nästan för enkel för att komma på men desto svårare sen att genomföra. Koden för mig är; ju närmare naturen både inombords och utanför desto hållbarare vardag även om samhällsstrukturen får sig en riktig smäll.

Helgen med strömavbrott blev därför en vacker resa när jag väl släppte överumplingen. Det var något som hände i mötet mellan komforten i vardagen och det enkla sättet att leva på i den vilda naturen som jag ofta är i. Gränsen suddades ut och ett nytt mitt emellan space uppstod. Det blev som om att jorden kom närmare, jag slappnande av ännu djupare med naturen som hemma, ute blev inne och de vilda växterna kröp nästa upp i knät av sig själva och bad om att få bli mat.

Här är en av mina favoriter på våren; skotten av rönn. Såå beska men på ett sofistikerat sätt. Smakar helt klart bittermandel och är supergoda i en sallad. Jag använder bara tre fyra stycken så att inte smaken tar över. Som krydda alltså.

Detta är en del av resultatet…

Som jag delat förut gör jag oftast min mat utifrån en bas av vilda växter just nu. Det vill säga jag tänker vildmaten först och lägger sen till odlade grönsaker och annat för att det skall bli en full måltid. Typ vad skall jag ha till nässlorna och det andra jag hittar runtomkring mig idag?

Såhär blev det efter en promenad i skogen och i trädgården.

En ganska vanlig nässelsoppa; Mycket nässlor, lök, svamp och lite potatis. Kryddade med bara salt och svartpeppar.

I den blandade jag i lite av en för besk gryta med (alldeles för många) maskrosblommor i från igår. Jag hade också i nässlor, lite stensöta rötter, torkade rönnbär från i fjol, lök och svamp. Jag kryddade med curry, färsk chilli, salt citron och toppade med cocos grädde. Som sagt den blev för besk då jag tog för mycket maskrosor men en liten klick av den i soppan ovan blev helt magiskt.

Det hela bands ihop med med en sallad på kirskål, måra, späda maskrosblad, groblad och några få rönskott. Som dressing solrosolja, citron och salt.

Hoppas din helg också varit nära jorden och den vilda naturen.

Måra; Måran är en ny kompis till mig. Hon har så mild smak och jag uppskattar henne mycket för det. Så mycket i den vilda naturen är bittert men några örter kommer med sin vänliga vilsamma smak och smeker innomobrds. Måran är en av dem.

Späda maskrosblad är ju underbart gott. Inte för bittert utan precis lagom.