Höst över en natt
20 sept 2022
Det blev höst över en natt; kroppen, själen som och med naturen synkar djupare in i ursprungligheten.
Efter några intensiva veckor med ännu ett skifte; från sommar- till vinterläger har jag snart landat på min nya plats. Tält-tipin står en bit ifrån vattnet uppe på ett berg vilket gör det mindre fuktigt... från mark och sjö alla fall. Mer vatten kommer dock uppifrån med jämna mellanrum och i olika mängd. Övergången från sommar till höst var helt extremt tydligt i år. Medeltemperaturen sjönk så mycket på ett dygn att kroppen nästan inte hann med.
Nu när det gått en tid känns det bara friskt inte kallt. Inte ens när det är 5 grader på natten. Kroppen följer och avslappningen inombords djupnar in i självförtroende, trygghet och vila. Åhh vad jag älskar det här!! Kan du förstå upplevelsen och hur djupt den går genom det fysiska in i själen? Jag menar känslan att klarar av att följa årskiftet med väder och vind i ett vardagsliv utomhus på marken. Att erfara att det extremt basala som temperatur, vind, fukt och lufttryck är något som är på riktigt och angår på daglig basis. Att klicka in i den konkreta kommunikationen och att hänga med inifrån och ut.
Det är som att de naturliga rytmerna i allt som skiftar hela tiden blir en dans i vardagen och jag vilar genom dem djupare och djupare in i hjärtslaget i jorden. Det som i det ursprungliga är samma som hjärtslaget i den mörka materien i min egen kropp. Allt synkar sakta men säkert och livet härifrån blir naknare och mer levande relevant i varenda detalj. Relativt har jag nog aldrig varit långt ifrån varken naturen eller mig själv men ändå känns det som att jag är på en djup avgiftning ifrån ett liv som i det stora, praktiskt dikteras någon annan stans ifrån än min egen (eller ens någons) sannaste natur. Något riktigt coolt händer här. I rå tystnad växer sig ett barnsligt (läs innocent), djupt moget, vilt fniss inombords. Jag är fri och lycklig på riktigt!