Ett nytt steg… på rygg på ett fuktigt jordgolv
14 oktober 2023
Jag ligger på rygg på jordgolvet och bara lyssnar. Vinden blåser hårt i byarna utanför och elden sprakar i kaminen. Känner… försöker greppa vad som hänt och att det (vad det nu är) faktiskt har hänt.
Sedan jag lämnade berget på andra sidan sjön har jag känt mig både hemlös och vilsen trots att jag haft ett hem och vetat vart jag ville i ett nytt steg. Det har dock varit tufft att förstå och helt ta in att jag inte längre vill bo inomhus… alls. Att jag liksom blivit av med mitt gamla liv på riktigt. Att jag ur ett verkligt perspektiv berövats valmöjligheten om jag vill leva ett lyckligt liv som mig själv. Hur gick det till? Vad var det som hände?
Sen var det så många saker som behövde falla på plats om det steg jag ville ta skulle bli verkligt, att jag många gånger tänkte att resan nog ändå kommit till sitt slut här. Plötsligt började så dominobrickorna trilla… och nu ligger jag här på mitt jordgolv, tittar upp i knuten i taket där Lávvu (samisk tipi) störarna möts, lyssnar på elden som sprakar och vinden som kastar sig i trädkronorna. Hur gick det till? Vad var det som hände?
På något sätt måste jag och livet velat åt samma håll. Magiska omständigheter, tålamod, tårar, vänners armkraft och stöd, skratt, massor av kärlek och ett djupare överlämnade ännu en gång. Alltihop är ett nytt steg… ett stort steg. Jag har flyttat ut i skogen permanent. Flyttat in i en stor Lávvu istället för en liten tälttipi. Jag öppnar också mitt hem för sessioner och nya program där utforskande i mötet mellan den inre och yttre naturen är levande och konkret. Jag kan dela min resa i och som naturen med fler. Det känns så tillfredsställande.
Hm… ja, nu ligger jag här på mitt fortfarande fuktiga jordgolv och låter allt landa i kroppen. Värmen från brasan håller mig mjukt. Vinden tar i ännu hårdare utanför och jag tänker, av säkerhetsskäl, att jag inte skall elda mer utan låta glöden falna och hösten fylla kroppen genom alla sinnen.
Vad som än har hänt och hur det än gick till… jag älskar det och känner hur vildkraften sakta fyller mig igen. Jag är trött, stark, ödmjuk och djupt, djupt lycklig.
Tack alla ni som hjälpte till och gjorde det möjligt? Ni vet vilka ni är 🥰 Tack livet för all ödmjukande verklig magi! Tack naturen för naturlig mystik och djup vägledning! Tack!
